Band:

Tio år har gått sedan Nazareths senaste album, Boogaloo från 1998 – liveplattan Homecoming från 2002 borträknad. Bandet har turnerat flitigt utan att ha något skivkontrakt och det mesta pekade på att Nazareth, som stod på höjden av sin karriär under 1970-talet, bara var ett i raden av alla dessa stora hårdrocksband som numera bara bestod av åldrande gubbar och som tappat snudd på all den popularitet man en gång hade. Men så kom The Newz 2008.

Albumet rivstartar med Goin’ Loco, men det är en ganska intetsägande öppningslåt. Bättre blir det då med Day at the Beach, även om den låter mer som en poplåt än som hårdrockande Nazareth. See Me är också en personlig favorit, liksom Gloria. Generellt kan man nog våga sig på att påstå att albumets andra hälft är där guldkornen ligger.

Det går inte att säga att The Newz är Nazareth:s bästa album. Man får gå tillbaka till 1970-talet för att finna detta (Hair of the Dog från 1974 och No Mean City från 1979 är två heta kandidater), men The Newz är definitivt deras bästa album den här sidan 1980-talet. Dan McCafferty, som fyllde 62 år samma år som The Newz släpptes, imponerar stort med sin sång, särskilt med tanke på att han på det stora hela taget låter exakt lika bra som han gjorde för över trettio år sedan.

The Newz erbjuder både hårdrock och tunga gitarriff, bland annat i Goin’ Loco, Road Trip, Keep on Travellin’ och Warning, men också lite mera åt det trallvänliga pophållet, som i ovan nämnda Day at the Beach, Gloria samt See Me. Balladen Dying Breed avslutar albumet på ett bra sätt och det bör med andra ord finnas något för de flesta musikälskare att tycka om på den här plattan.

Mer Nazareth:

Bandets hemsida: www.nazarethdirect.co.uk.

Nu är det väl kanske vad man minst av allt reagerar på av att knappa sig in på hemsidan. Man fastnar snarare vid något som kallas ett viktigt meddelande till våra fans.

Det handlar där inte om något meddelande om att albumet snart finns i butikerna, utan snarare om att det kommer att bli det sista albumet som faktiskt når butikerna. Efter albumet ger sig nämligen Scorpions ut på en sista världsturné. Efter denna så har man bestämt sig för att lägga av. Inte för att det inte längre är roligt eller för att kreativiteten tagit slut, utan för att man vill kunna säga att man slutade innan detta inträffade.

En 45-årig era går där i graven.

Important Message to our Fans

It was always our pleasure, our purpose in life, our passion and we were fortunate enough to make music for you – whether it was live on stage or in the studio, creating new songs.

While we were working on our album these past few months, we could literally feel how powerful and creative our work was – and how much fun we were still having, in the process. But there was also something else: We want to end the Scorpion’s extraordinary career on a high note. We are extremely grateful for the fact that we still have the same passion for music we’ve always had since the beginning. This is why, especially now, we agree we have reached the end of the road. We finish our career with an album we consider to be one of the best we have ever recorded and with a tour that will start in our home country Germany and take us to five different continents over the next few years.

We want you, our fans, to be the first to know about this. Thank you for your never-ending support throughout the years!

We uploaded the very first snippets from our new album for you.

And now… let’s get the party started and get ready for a “Sting in the Tail”!

See you on the world tour,

Yours

Scorpions

Smakproven från det ny albumet då? Jo den första låter i mina öron lovande, medan The good die young låter som en typisk Scorpions-ballad.
Smakprov och mer läsning hittas på bandets hemsida - http://www.the-scorpions.com/english/

Band:

God & Guns, som släpptes i september 2009, är Lynyrd Skynyrd:s tolfe studioalbum och det första sedan Vicious Cycle 2003.

Öppningslåten Still Unbroken, som skrevs efter att originalbasisten Leon Wilkeson avlidit 2001, känns typisk för det moderna Lynyrd Skynyrd och är full av tunga gitarrer, en refräng som lätt fastnar och ett fullt godkänt gitarrsolo. Det blir dock mer trallvänligt med Simple Life, men det är ändock en ganska trevligt låt. Desto mer trevligare är Southern Ways som, tillsammans med Still Unbroken, nog får anses vara albumets höjdpunkter.

Något som Lynyrd Skynyrd också är bra på är ballader och givetvis finns det också en sådan på God & Guns, nämligen That Ain’t My America, som är okej, men inte mer. Temat på titelspåret är dessutom, ur svenska ögon sett, tveksam då God & Guns handlar om att Gud och vapen är det enda som räknas, som håller amerikanarna starka och som USA grundades på. Dessvärre är inte låten så bra som sådan heller.

God & Guns är ett album som får godkänt och som innehåller en hel del av den där rockiga sydstatsattityden, men det finns hela tiden en känsla av något saknas. Johnny Van Zant är en bra sångare och låter lite som sin avlidne bror, men någon Ronnie blir han aldrig. Albumet andas Lynyrd Skynyrd och låter som Lynyrd Skynyrd, men dessvärre är det inte så minnesvärt.

Mer Lynyrd Skynyrd:

Bandets hemsida: www.lynyrdskynyrd.com

På en lunchrast i Hagfors 1989 bestämmde sig två killar att bilda band. Några år senare var den slutgiltiga uppsättningen klar och debutalbumet kom 1993. Efter att sedan dess ha hunnit med att gå skilda vägar så för att fira 10-års jubileum av sitt debutalbum återförenades Naughty Boys igen 2003. En återförening som gav mersmak och resulterade i albumet R U Naughty Enough.

Under hösten 2009 så avslutar man sedan decenniet med ytterliggare ett album Destiny Calls.

Inledningen av albumet är i mitt tycke en allt för stor anpassning till vad som kan tänkas få radiotid i P3. Lite Takida-varning med andra ord. Särskilt Naughty lät man inte och ska jag vara ärlig, så blev jag lite oroad för att Corna.se’s först publicerade recension skulle bli en sågning.

Nu blir det inte så ändå. Efter att ha gått från Takida, via Bon Jovi-ballader till Europe så utvecklas sedan Destiny Calls till ett riktigt trevligt album. Särskilt när det kommer till den andra halvan av låtlistan. Albumets höjdpunkter kommer med Heads Held High och Runaway Train

Mer Naughty Boys:

Bandets hemsida: http://www.naughtyboys.se
Myspace: http://www.myspace.com/naughtyboys

Idag annonserar dock Livenation att AC/DC spelar på Stockholm Stadion den 3 Juni som en del i sin Black Ice Tour.

Biljetter släpps den 26 Januari kl 10.00 och kostar mellan 590 – 725 kronor plus serviceavgift. (Begränsat till 4 biljetter per kund)

Ytterliggare information om Black Ice Tour på bandets hemsida.

Ram Jam

Det var under Starstruck-tiden som Bartlett skrev musik till den femtionio sekunder långa Leadbellylåten Black Betty, arrangerade den, spelade in den och släppte den på gruppens eget skivbolag, TruckStar. Black Betty blev en regional hit innan den drog till sig uppmärksamheten från ett par producenter i New York.

Producenterna gillade låten och bildade ett band med Bartlett som frontfigur; Ram Jam. Black Betty släpptes på nytt och blev nu en nationall hit i USA. Till saken hör att Ram Jam:s Black Betty var samma inspelning som Starstruck hade gjort då man bestod av Bartlett på gitarr och sång, Tom Kurtz, gitarr och sång, David Godflies, bas, och David Fleeman, trummor.  Resten av låtarna på det självbetitlade debutalbumet Ram Jam, släppt 1977, framfördes dock av medlemmarna i Ram Jam.

Black Betty blev kontroversiell då vissa grupper som kämpade för de svartas rättigheter blev upprörda och krav på bojkott av låten på grund av texten fanns också. Låten hamnade trots det på en artonde plats på singellistan i USA och hamnade i topp tio i både Storbritannien och Australien. Ram Jam slog sig även in på Top 40-albumlistan i USA medan det samtidigt var en storsäljare i Nederländerna där det hamnade på en fjärde plats som bäst.

1978 släpptes Ram Jam:s andra album, Portrait of the Artist as a Young Ram. Trots succén med Ram Jam ett år tidigare och tillökningen i form av gitarristen Jimmy Santoro gjorde Portrait lite väsen av sig. Vid det här laget hade Bartlett redan lämnat bandet och medverkar inte på albumet. Portrait blev också bandets sista album.

Medan många aldrig har hört talas om bandet så har de flesta hört deras största hit, Black Betty. Den spelas flitigt på radio och på baseballmatcher i USA och har till och med förekommit i filmer.

Det var föe 15 år sendan som W.A.S.P. senast släppte en musikvideo. Då handlade det om Black forever från albumet Still not black enough. Nu har det hänt igen då man släpper en video till Babylon´s Burning från senaste albumet Babylon från 2009.

Europe – almost unplugged

Livekonsert från Nalen. En unik och intim inspelning från Nalen i Stockholm med Sveriges största rockband – Europe. I en halvakustisk konsert, ackompanjerade av en stråkkvartett, visar bandet upp hela sin musikkarriär med hjälp av både omarbetade egna hits som The Final Countdown, Superstitious m.fl. och minnesvärda covers av artister som har influerat bandet under årens lopp.

Klicka här för att se den i efterhand

Gorky Park bildades 1987 av gitarristen Alexey Belov, sångaren Nikolay Noskov, basisten Alexander Minkov, gitarriten Jan Ianenkov och trumslagaren Alexander Lvov, som tidigare spelat med Aria. Den berömda ryske sjuttiotalsartisten Stas Namin blev bandets manager. Den lättade censuren gjorde det möjligt för bandet att bege sig till USA i ett försök att få ett skivkontrakt. En av de första personerna som noterade bandet var Frank Zappa och med hjälp från Jon Bon Jovi och Richie Sambora fick bandet också ett kontrakt med Mercury Records.

Det självbetitlade debutalbumet, Gorky Park, släpptes 1989 och framsidan pryddes med bandets initialer formade som hammaren och skäran. Videon till singeln Bang sändes frekvent i MTV och singlarna Try to Find Me och Peace in Our Time, som gjordes i samarbete med Jon Bon Jovi, spelades ofta på radiostationer i USA. Gorky Park ansågs vara något av en symbol för den nya vänskapen mellan USA och Ryssland, särskilt efter Järnridåns fall.

1989 deltog Gorky Park i en två dagar lång festival i Moskva, The Moscow Music Peace Festival, tillsammans med Scorpions, Mötley Crüe, Cinderella, Ozzy Osbourne, Bon Jovi och Skid Row. Syftet med festivalen var bland annat att förordna världsfred.

Bandets popularitet avtog dock snabbt i och med att Perestrojkan gick mot sitt slut. Noskov lämnade bandet samma år och Minkov tog över som sångare. 1993 släppte man sitt andra album, Moscow Calling, som bland annat sålde i en halv miljon exemplar utanför USA. Det tredje albumet, Stare, släpptes 1996 och då bara i Ryssland. Albumet följdes också upp med en turné i de forna Sovjetstaterna. 1998 släpptes deras sista album, Protivofazza och året efter lämnade även Minkov bandet för att satsa på en solokarriär under namnet Alexander Marshall. Gorky Park upphörde aldrig officiellt att existera, men de har mer eller mindre varit inaktiva sedan 2001. Belov och Ianenkov spelar fortfarande Gorky Parks låtar med sitt nya band Park Belova. Gorky Park har också gjort ett fåtal framträdanden på festivaler sedan dess., bland annat på Bridge of Friendship and Warmth Festival i Armenien 2007.

Bandets storhetstid var kort, men Gorky Park var det första ryska bandet som syntes på MTV och de hade stor inverkan på amerikaners nya syn på ryssar efter Sovjetunionens fall. De anspelade dessutom mycket på sitt ryska ursprung på scenen genom att ha klassiska ryska kläder på sig, elgitarrer som såg ut som balalaikor samt både sovjetiska och amerikanska flaggor.

Go behind the make up and see the real ACE FREHLEY as he unmasks his guitar playing style and a behind the scenes look at his life. “Behind the Player” also includes rare live performances as well as in depth guitar lessons by Ace on the KISS classics “Cold Gin” and “Shock Me” and the new song “Pain in the Neck”. Ace will lead you through the proper way to play these classics as well as the origins and inspirations of the songs. Discover the reasons why Ace was crowned “one of the most influential guitarists in rock history”.

Watch the Spaceman perform with special guest musicians Matt Sorum (VELVET REVOLVER, GUNS N’ ROSES), John 5 (MARILYN MANSON, ROB ZOMBIE), George Lynch (DOKKEN, LYNCH MOB), Chris Wyse (THE CULT), Tommy Clufetos (ROB ZOMBIE), Scotty Coogan (BRIDES OF DESTRUCTION).

Completing this ultimate black diamond are rare live footage, rare KISS photos and a documentary about Ace.